Sviktande minne

Jag har alltid varit fascinerad av det vi har innanför vårt skallben, den mänskliga hjärnan. I synnerhet dess förmåga att lagra data i alla dess former, det kan vara doftämnen, synintryck, ljudkulisser, eller franska verb, för att sedan kunna återkalla informationen när vi behöver den.

Men sedan jag lärt känna min hustru har jag också insett att mäns och kvinnors minnen fungerar väldigt olika. En kvinna kan minnas en dialog, nästan ordagrannt, som utspelade sig mellan henne och hennes make för två år sedan, medan mannen inte har en aning om vad hon pratar om. Samma kvinna måste konsultera sin adressbok för att slå rätt telefonnummer till sin bästa väninna och hon glömmer alltid köpa något när hon är i livsmedelsbutiken. Varför har det blivit så? Jag kan min psykologi och vet att kvinnor är mer relationsfokuserade än män är. Men vad vinner de på att minnas vad maken sa under grälet i vecka 44, 2007.

Vi har en treårig son som minns allt han ser och hör på TV, eller på dagis. Snacka om att barns hjärnor fungerar som flugpapper, allting fastnar. Nu har ett barnprogram, "Små Einsteins" - som kombinerar sin interaktiva pedagogik med klassisk musik och sång, lärt honom det musikaliska uttrycket för att spela mycket kraftigt. När jag skriver dessa rader ligger han och sover, men hans ljudliga "fortissimo" studsar fortfarande mellan väggarna.

Slutligen får ni en fin beskrivning av ett sviktande minne, signerad Emily Dickinson (1830-1886) den största kvinnliga poeten i litteraturhistorien. Åtminstone tycker jag det, och hon är en av anledningarna till att vår dotter har Emily som andranamn.

I felt a cleaving in my mind
As if my brain had split;
I tried to match it, seam by seam,
But could not make them fit.

The thought behind I strove to join
Unto the thought before,
But sequence ravelled out of reach
Like balls upon a floor.