Så länge det finns ungar

Idag tänker jag ge er exempel på varför jag har uppfattningen att valen vi gör och besluten vi tar ytterst sällan är resultatet av slump eller öde. Jag tänker inte ägna mig åt någon "Dr Phil-analys" men vill ändå visa på hur små saker kan ge oss en ökad insikt om varför vi fungerar som vi gör.

Jag utgår ifrån en bagatell, mina favoritfärger grönt och vitt. Ni som känner mig väl kommer direkt att associera de färgerna med mitt favoritlag i ishockey, Rögle BK. Men jag har ett favoritlag i fotboll också, Helsingborgs IF, och de spelar i rött och blått. Därför måste vi söka sanningen om Rolle Ros favoritfärger någon annanstans.

Mina närmaste, mor och hustru, känner väl till att jag inte kan bära skuldbördor särskilt länge. Jag har väldigt svårt för s.k. "vita lögner" (ett väldigt fånigt uttryck, för övrigt) utan ser hellre att mina misstag och felbeslut erkänns och visas i öppen dager. En annan del av min kärna avskyr alla former av falskhet och bluffbeteende. Jag står för min åsikt att jag tycker att fåfänga är förkastligt och att bara svaga individer förskönar sina arbetsinsatser. Ordet oskuldsfull kopplas alltför ofta och oförtjänt ihop med ordet naiv. Jag är stolt över att känna mig oskuldsfull, men jag upplever inte mig själv som naiv och en ren själ mår bättre än den som står i skuld.

Inom färgläran är vit oskuldens och renhetens färg.

Jag började tidigt att delta i föreningsverksamhet, i en schackklubb, först som spelare och så småningom även som ungdomsledare. Jag är stolt över det ideella arbete som min far uträttade i föreningen i över 30 års tid och jag är stolt över mitt eget lilla bidrag. Det är stort när någon känner så starkt för att utveckla unga människors intressen och förmågor, även om det "bara" rör sig om att spela schack, att de är beredda att avsätta timme efter timme till detta. Helt utan ekonomisk ersättning!
Jag har sett min fars allra bästa sidor i sådana sammanhang, jag har sett honom trösta de otröstliga och lyfta fram de försynta. Jag tror inte att det var någon tillfällighet att vår förening under en längre period hade högst andel flickor i vår verksamhet, i en jämförelse med Sveriges andra schackklubbar. Jag önskar att min mor och mina syskon hade fått se lite mer av de sidorna hos far.
Även i yrkeslivet har jag valt att arbeta med barn och ungdomar. Det har alltid upplevts naturligare och lättare för mig att kommunicera med, och förstå, unga människor än vuxenvärlden. En anledning är mina alltför höga förväntningar på vuxna människor, vilket oftast leder till en stor besvikelse när de inte lever upp till dem. Det är också lättare att förlåta en ungdomssynd än en vuxen som beter sig illa. En annan förklaring är min starka framtidstro och ungdomarnas betydelse för den. "Det var bättre förr" kommer alltid att vara ett falskt påstående (åtminstone så länge jag lever), om ni inte tror mig kan ni väl kolla in Hans Rosling på Youtube.

Inom färgläran är grönt ungdomens och hoppets färg.

Förresten så är vitt och grönt min hustrus favoritfärger också. Analysera det om ni kan ;-)

Var så god, Cornelis Vreeswijk. Nu får du stå för slutklämmen.

Det sjunger några ungar på Karl Johan
dom låter starka och fina som bara ungar kan
själv e jag bakom lås och bom på mitt hotell
en kväll bak barrikaden en vanlig kväll

Över mitt huvud svävar en kolsvart gam
i rummet bredvid mitt sjunger en tokig dam
och jag är trött och tveksam men deras sång är gla'
om inga ungar funnes så slutar ja'

min dam, att språket slinter i vissa fall ...
på grund av snö som blöter ... fast den är kall ...
stor sak däri ... skidåkning har också charm
gnid in ditt skinn med nässlor, så blir du varm ...

men det ska vara nässlor från vikens kant
och inga sneda nässlor från ruinens brant
bevara oss från dem som dessa saluför
oss .. och dem glada ungarna här utanför

När inga ungar längre finns är allting slut
vad är det då för mening om man står ut?
visst har det blivit kaos i tidens lopp,
men så länge det finns ungar så finns det hopp