Midnattens lust

Varför är jag som mest skrivsugen när spöktimmen närmar sig? När jag tänker efter har det alltid varit så. Alla tentamensstudier gjordes i den sena timmen, min lilla schacktidskrift "Korsdraget" redigerades om natten och de flesta av mina dikter är nedskrivna efter att kvällsdeckaren på TV löst sitt fall. Tyvärr har det också inneburit många förlorade idéer, eftersom skallen inte är helskärpt, och dagen efter kan det vara svårt att rekapitulera dem. Jag hittade en helt perfekt dikt som beskriver min kreativa sits av idag, 2010.

Min lilla dotter letar efter mig
i arbetsrummet, midnatt, där jag skriver på en dikt.
Jag kramar och kysser och får henne i säng.
När jag vänder tillbaka har dikten gått och lagt sig.

skriven av Prathibha Nandakumar
(tolkad till svenska av Birgitta Wallin)

På tal om kreativitet, så har bokläsandet för vår son och hans spontana reflektioner på omvärlden gett mig en idé till en bilderbokserie. Ett av bloggens syfte är att bygga upp mitt självförtroende så att jag vågar omsätta idén i praktiken. Självklart måste jag fila på ett annat språk, anpassat för 3- och 4-åringar. Ord som "dopamindusch" lämpar sig inte i en bilderbok. Jag lånade faktiskt hem två bilderböcker idag för att studera upplägget och tonläget i dem. Titlarna hittade jag på min favoritblogg:

Bokunge

De visade sig ha väldigt lite text men många festliga illustrationer, så målgruppen är nog snarare 1- och 2-åringar. Men jag recenserar dem likväl, med betygssättning utifrån målgruppens ålder. Båda böckerna ingår i en serie som förlaget Rabén & Sjögren kallar "Smarta små". Texterna är skrivna av Eva Susso och illustrationerna står Benjamin Chaud (en fransk barnboksillustratör) för. Bilderna är verkligen underbara. Böckerna handlar om en familj, bestående av en svensk mamma och en afrikansk pappa samt barnen Aisha, Lalo, Binta och Babo. Första boken heter "Binta dansar", (2007), och beskriver vad Binta gillar att göra, klä sig fin och att dansa till pappas trumrytmer. Texten är väldigt sparsmakad och innehåller mest ljudhärmande fraser såsom, "Pom pom pom" och "Pam pam pam".
I andra boken "Lalo trummar", (2009), är det storebror som är huvudperson. Den har en tydligare historia än den första boken, fler beskrivande strofer och framför allt mer humor. Även andra boken innehåller många ljudhärmande ord. Så till betygen.

Binta dansar: språk 3 gestaltning 4 motiv 4
Lalo trummar: språk 4 gestaltning 4 motiv 5

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Lalo trummar av Eva Susso och Benjamin Chaud