Hjärtans fröjd

I mitt inlägg "Sviktande minne" berättade jag en del om hjärnans minnesförmåga. I dagens rader tänkte jag följa upp med lite tankar om hjärnans och hjärtats rollfördelning när vi bygger upp en kärleksrelation.

Min första kärlek var Marie S. Enligt våra mödrars utsagor så pussade jag henne vid två års ålder under en julfest i byskolans lokaler. En impuls som jag inte minns något utav, däremot minns jag hur mycket jag tyckte om henne under hela min grundskoletid. Obesvarad kärlek är alltid smärtsam och svår att glömma!
Efter Marie har det inte förekommit så många förälskelser, egentligen bara två, tills jag träffade min hustru. Den stora skillnaden, och här kommer mina tankar om hjärtats betydelse in, är att det tidigt i vår relation kändes som om det fanns något mer bestående, än hjärnans dopamindusch, som knöt oss samman. Vad en psykolog anser om kärlekens hemvist kan ni läsa här:

Min förklaring lyder:
Kärleksbåten, som två människor bygger tillsammans, klarar inte av påfrestningarna som relationen utsätter den för, om den inte får docka i hamn emellanåt. Hjärtat är vår hamn, där känner vi oss trygga. Hjärnan står för förälskelsens emotionella svall, sexlivets störtflod och ekolodet som pejlar partnerns intentioner. Men utan hjärtats trygga hamn riskerar båten att förlisa i misstänksamhetens mörka vatten eller strandsättas på ön "Tröstlös". Och när två hjärtan bildar union utgör stormar inget hot.

Nils Ferlin beskrev det hela så här:

Kärleken kommer och kärleken går, ingen kan tyda dess lagar.
Men dig vill jag följa i vinter och vår och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark, kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Dagens bokrecension gäller en bok med mycket hög igenkänningsfaktor. "Hjärtans fröjd" (1992), av Per Nilsson, är en ungdomsroman som berör läsaren från första till sista sidan. Boken har en utpräglad scenisk framställning med tydlig kronologi. Resan går från förälskelsens doftrike, via sexdebut, till besk verklighet. Boken är lättläst och perspektivbytena är okomplicerade. En tonåring har stor behållning av boken. En van vuxenläsare kräver nog lite mer, därav min betygssättning (10 av 15).
Betyg: språk 3 gestaltning 2 motiv 5

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Hjärtans fröjd av Per Nilsson